Valborg på Ekbacken.

Vintern rasat ut bland våra fjällar,

drivans blommor smälta ner och dö.

Himlen ler i vårens ljusa kvällar,

solen kysser liv i skog och sjö.

Snart är sommarn här i purpurvågor,

guldbelagda, azurskiftande

ligga ängarne i dagens lågor,

och i lunden dansa källorne.

Valborg på Ekbacken 2016

Ja, jag kommer! Hälsen, glada vindar,

ut till landet, ut till fåglarne,

att jag älskar dem, till björk och lindar,

sjö och berg, jag vill dem återse,

se dem än som i min barndoms stunder

följa bäckens dans till klarnad sjö,

trastens sång i furuskogens lunder,

vattenfågelns lek kring fjärd och ö.

Valborg på Ekbacken 2016

Nej, åt landet, bröder! Tjädern knäpper

nu var morgon i sin furulund.

Vad, om jägarn kopplet varsamt släpper

blott till ögonfägnad på en stund?

Låt oss njuta, låt oss vara glade!

Friskt och härligt hornens toner gå.

Den som hjärta nu att jaga hade

endast på en timma eller två!

Valborg på Ekbacken 2016

Forsen kastar sig i havets sköte,

se, hur vild, med vilken stämmas dån!

Är det ej, som hela Mälarn göte

åter på en gång sitt rika lån?

Och han är likväl så hög om kvällen

som om morgonen, och tusen år

fylla honom kanske än från fjällen

lika rik och härlig varje vår.

Valborg på Ekbacken 2016

Kommentera